Ända sedan den stora lågkonjunkturen har länder över hela världen använt kvantitativa lättnader för att återställa den ekonomiska jämvikten och skapa tillväxt. Det innebär i regel att räntesatsen sänks till nära noll, vilket i sin tur leder till en minskning av de nationella sparräntorna uppmuntrar individer att återinvestera mer av sina inkomster i ekonomin.
Det här är en process som naturligtvis måste hanteras med traditionell logik som tyder på att djupa eller varaktiga nedskärningar till basräntan skulle ge negativa avkastningar och skapa ett riskavvikande tillvägagångssätt bland konsumenter och investerare. Mer specifikt skulle de flytta sina pengar ur sparande och handelsplattformar och hämma dem i kontanter, vilket gör att ekonomin gradvis stagnerar över tid.
Ökningen av negativa räntor: En kort historisk tillbakablick
På många sätt är det den bekanta processen med kvantitativ lättnad som har underbyggt cykler av ekonomisk boom och kollaps i generationer. Detta fördjupas av bankernas beslut att öka räntorna stegvis när en tillväxtåtgärd har återställts, vilket vi har sett i en amerikansk ekonomi som nyligen har blivit uppbyggd av robust löneutveckling och högre nivåer av sysselsättningsskapande.
Under det senaste årtiondet har det dock skett en konventionell finansiell insikt. Detta inspirerade Sverige, som var den första nationen att mixtra med den kontroversiella uppfattningen om negativa räntor. Dessa minusräntor har hållits under en lång tid (har blivit kvar på bara 0,5% sedan slutet av 2015), som ursprungligen var tänkt som ett svar på ett ekonomiskt klimat som definierades av ovanligt hög arbetslöshet, oproportionerligt låga inflationstakten och den tredje högsta sparräntan i världen.
Det var inte bara detta, utan även den svenska riksbanken tvingades av euroområdets fortsatta situation, som har haft en ständig trög tillväxt och antagandet av en alltmer lös penningpolitik från Europeiska centralbanken (ECB). Med tiden har detta föranlett att euron försämrats avsevärt mot den svenska kronan, vilket dramatiskt minskar importkostnaden och har en oproportionerlig inverkan på inflationen.
Bryt cykeln: Vilken inverkan har negativa räntesatser haft på den svenska ekonomin?
Medan Sverige sänkte till negativa räntor inspirerades nationer som Schweiz och Danmark att följa efter, så har det innovativa skandinaviska landet förblivit trogen sin unika ekonomiska kurs. Detta har dock dragit kritik från vissa som tror att även om denna typ av penningpolitik kan ha långsiktig förmåga i vissa ekonomier, är det slutligen kontraproduktiv i en så avancerad och mångsidigt land som Sverige. Omvänt kan det bättre betjänas genom att anpassa sig till en hållbar räntesats och skattepolitik snarare än att försöka bryta formen, och detta är frågande tankar som dykt upp oftare under den senare tiden.
Trots allt halverades Sveriges ekonomiska tillväxt i början av 2017, där konsumtionen började minska, eftersom sparräntorna var kvar på ett ohållbart lågt. Den resulterande tillväxttakten var fastställd till 0,4% under det sista kvartalet 2016, vilket skapade en dykutsikt som försvagade kronan ytterligare och förhindrade valutahandlare från att kunna använda hävstång av sitt investeringskapital framgångsrikt. Trots detta är Riksbanken motvillig att ändra sitt tillvägagångssätt och strama penningpolitiken inför ECB, eftersom den befinner sig i en fälla som deras egen strategi har hjälpt till att skapa.
I slutändan är det svårt att förneka den innovativa naturen av negativa räntor eller deras kortsiktiga påverkan i specifika ekonomiska klimat. Den långsiktiga framgången med ett sådant tillvägagångssätt har ännu inte visat sig, eftersom det är utomordentligt svårt att driva en fortsatt ekonomisk tillväxt i de fall där konsumentutgifterna är så låga.